Mitt experiment, som tidigare nämnt, går främst ut på att optimera min kropp att använda fett som bränsle i så stor utsträckning som möjligt genom att äta begränsat med kolhydraterna. Då lär jag mig att förbränna fett mer effektivt och ger även levern en chans att producera massor av ketonkroppar.
Men naturligtvis kan jag inte bara förlita mig på min kost, jag måste även träna på att förbränna fett och vänja min kropp vid att inte ha tillgång till maximalt lagrat glykogen eller en konstant tillförsel av socker.
Träna i fastande tillstånd
För att optimera fettförbränning genom träning bör man träna i fastande tillstånd regelbundet när glykogen depåerna är låga, blodsockret lågt och om man sköter kosten väl, även har en hög andel ketonkroppar i blodet. På morgonen efter ca 12 timmar sedan den senaste måltiden sker detta oftast helt naturligt och är då ett perfekt tillfälle att lägga in träningspass innan frukost.
Tre av fyra träningspass som jag gör sker i fastande tillstånd. Min teori är att ju mer jag tränar på detta sätt desto bättre och mer effektiv blir min kropp på att använda fett som bränsle.
Simträning
Tre veckor i månaden har jag simträning kl 6.00 på morgonen tre gånger i veckan. Dessa pass är som gjorda för att utföras i fastande tillstånd. Dessutom har jag 35–40 minuters cykling för att ta mig till simhallen vilket gör att jag totalt får in ca 1:40 träning innan frukost tre gånger i veckan. Cyklingen är alltid lugn, men simningen är oftast hård med intervaller och tuffa starttider. Att stiga upp 4:45, cykla 40 minuter och sedan köra ett hårt simpass en timme tar lite tid att vänja sig vid, men för mig känns detta nu helt naturligt och givande.
Löpträning
Två gånger i veckan springer jag också i fastande tillstånd. Ett favorit pass är löpningen på måndagar. Då brukar jag fasta från söndagsmiddagen till lunchen på måndagen och lägger in mitt löppass strax innan lunch då jag garanterat befinner mig i nutritionell ketos. Jag brukar känna mig extra lätt på foten och kör vissa veckor lugna återhämntningspass, men oftast är det hårda, korta intervaller som gäller. Det brukar gå hur bra som helst och myten att man måste vara sockerladdad inför hårda pass inte bara verkar ologisk ur ett evolutionärt perspektiv men om jag har kroppen full av ketonkroppar, borde inte det räcka för att förse mig med energi under bara en timme? Naturligtvis är det så 🙂
30 km löpexperiment
Jag försöker även få in långpass i fastande tillstånd. Då är det 90 minuter eller mer som gäller i varierande fart. För att utmana mig själv och min fettförbränning har jag vid två tillfällen i år löpt 30 km innan frukost och utan energi.
Vid senaste experimentet ökade jag farten efter varje mil för att se hur kroppen reagerade (4:45, 4:30, 4:15). Ju längre jag sprang desto mer energi hade jag. Vid ca 26 kilometer fick jag ett märkligt energipåslag. Vid denna tidpunkt hade jag inte ätit på 15 timmar, sprungit ca 1:45 i vind och backar och inte tillfört en enda kalori. Var kom energin ifrån? Det kan vara en ökad produktion av ketoner som enligt uppgifter kan vara tilltagande under aktivitet. Oavsett orsak var den berömda “väggen” inte närvarande.
Cykelträning
Just nu kör jag regelbundet korta, hårda cykelpass i fastande tillstånd utan problem men här kommer snart dom stora utmaningarna när våren kryper fram – långpass på cykeln innan frukost. Detta är en klassiker bland cyklister och jag ser fram emot träningspass upp mot 3–4 timmar innan frukost och utan tillsatt socker!