Fastande träning

Mitt experi­ment, som tidigare nämnt, går främst ut på att optimera min kropp att använda fett som bränsle i så stor utsträck­ning som möjligt genom att äta begrän­sat med kolhyd­ra­terna. Då lär jag mig att förbränna fett mer effek­tivt och ger även levern en chans att produ­cera massor av keton­krop­par.

Men natur­ligt­vis kan jag inte bara förlita mig på min kost, jag måste även träna på att förbränna fett och vänja min kropp vid att inte ha tillgång till maximalt lagrat glyko­gen eller en konstant tillför­sel av socker.

Träna i fastande tillstånd

För att optimera fettför­brän­ning genom träning bör man träna i fastande tillstånd regel­bun­det när glyko­gen depåerna är låga, blodsock­ret lågt och om man sköter kosten väl, även har en hög andel keton­krop­par i blodet. På morgo­nen efter ca 12 timmar sedan den senaste målti­den sker detta oftast helt natur­ligt och är då ett perfekt tillfälle att lägga in tränings­pass innan frukost.

Tre av fyra tränings­pass som jag gör sker i fastande tillstånd. Min teori är att ju mer jag tränar på detta sätt desto bättre och mer effek­tiv blir min kropp på att använda fett som bränsle.

Simträ­ning

Tre veckor i månaden har jag simträ­ning kl 6.00 på morgo­nen tre gånger i veckan. Dessa pass är som gjorda för att utföras i fastande tillstånd. Dessutom har jag 35–40 minuters cykling för att ta mig till simhal­len vilket gör att jag totalt får in ca 1:40 träning innan frukost tre gånger i veckan. Cyklingen är alltid lugn, men simningen är oftast hård med inter­val­ler och tuffa start­ti­der. Att stiga upp 4:45, cykla 40 minuter och sedan köra ett hårt simpass en timme tar lite tid att vänja sig vid, men för mig känns detta nu helt natur­ligt och givande.

Löpträ­ning

Två gånger i veckan springer jag också i fastande tillstånd. Ett favorit pass är löpningen på månda­gar. Då brukar jag fasta från söndags­mid­da­gen till lunchen på månda­gen och lägger in mitt löppass strax innan lunch då jag garan­te­rat befin­ner mig i nutri­tio­nell ketos. Jag brukar känna mig extra lätt på foten och kör vissa veckor lugna återhämnt­nings­pass, men oftast är det hårda, korta inter­val­ler som gäller. Det brukar gå hur bra som helst och myten att man måste vara socker­lad­dad inför hårda pass inte bara verkar ologisk ur ett evolu­tio­närt perspek­tiv men om jag har kroppen full av keton­krop­par, borde inte det räcka för att förse mig med energi under bara en timme? Natur­ligt­vis är det så 🙂

30 km löpex­pe­ri­ment

Jag försö­ker även få in långpass i fastande tillstånd. Då är det 90 minuter eller mer som gäller i varie­rande fart. För att utmana mig själv och min fettför­brän­ning har jag vid två tillfäl­len i år löpt 30 km innan frukost och utan energi.

Vid senaste experi­men­tet ökade jag farten efter varje mil för att se hur kroppen reage­rade (4:45, 4:30, 4:15). Ju längre jag sprang desto mer energi hade jag. Vid ca 26 kilome­ter fick jag ett märkligt energipåslag. Vid denna tidpunkt hade jag inte ätit på 15 timmar, sprungit ca 1:45 i vind och backar och inte tillfört en enda kalori. Var kom energin ifrån? Det kan vara en ökad produk­tion av ketoner som enligt uppgif­ter kan vara tillta­gande under aktivi­tet. Oavsett orsak var den berömda “väggen” inte närva­rande.

Cykel­trä­ning

Just nu kör jag regel­bun­det korta, hårda cykel­pass i fastande tillstånd utan problem men här kommer snart dom stora utmaning­arna när våren kryper fram – långpass på cykeln innan frukost. Detta är en klassi­ker bland cyklis­ter och jag ser fram emot tränings­pass upp mot 3–4 timmar innan frukost och utan tillsatt socker!

Klicka på en flik för att välja hur du vill lämna din kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *